Har kommit fram till en början, dock kommer den kanske att ändras senare.

Rycker till. Känner en tung hand över ryggen samtidigt som den höga musiken dånar i huset. Det ekar, hon får anstränga sig för att komma ihåg vart hon är. Vänder sig om sakta, riktigt sakta för att huvudet ska hänga med. Det är Elins hand, vems skulle det vara annars. Elin, hon som bryr sig ibland. Inte mer, det skulle kosta hennes stolthet för mycket

- Sandra kom då, pinsamt om du spyr här.

Hon reser sig sakta upp med hjälp av Elins arm, försöker fästa blicken på någonting för att inte trilla. Elin verkar otålig och fnyser åt de andra tjejerna på festen när de försöker ta sig igenom hela folkmassan fram mot ytterdörren.

Elins otåliga rörelser säger att hon har bråttom. Antagligen är det någonting som väntar, någonting viktigt. Frågan är bara till vad, eller rättare sagt vem.

Sandra försöker att hitta sina skor som hon inte har någon aning om vart hon lagt. Elins telefon börjar ringa när Sandra sträcker sig efter ett par skor som liknar hennes egna. Svarta tygskor, sådana som alla andra har. Det skulle ju kunna vara hennes.

Elin svarar i telefonen och låter ännu mer stressad än förut.

- Ja, jag kommer! Ja, jag vet vart jag ska gå. Är där om fem minuter, hej.

Skynda dig nu för fan, jag har inte tid att vänta hela natten, säger Elin samtidigt som hon knackar någon random kille på ryggen för att fråga om han kan få hem Sandra. Han hostar till och fimpar sin cigarett. Han gick i alla fall med på att köra hem henne. En halvmil utanför stan, såvida hon inte spydde i hans bil. Han hade tydligen satt in nya säten.

Har försökt gjort en klarare bild av Sandra (som huvudpersonen ska heta- än så länge).

Även funderat ut vad "boken/novellen" ska heta, och jag har valt "Bekräfta mig" (än så länge) för att det är just vad jag tänker skriva om. Sandra, som lever ett vardagligt liv, men blir kvävd av all bekräftelse hon kämpar för att få.

Kommer att lägga upp här på bloggen när jag kommit lite längre!